http://www.orkesterjournalen.com/recensioner/pa-scen/3973-jonas-knutsson-quartet-pa-nef 

Hårdsväng med Jonas Knutsson Quartet på Nef

SENAST UPPDATERAD TISDAG, 01 MARS 2016 02:10

PUBLICERAD MÅNDAG, 29 FEBRUARI 2016 12:31

SKRIVEN AV MATS HALLBERG

Jonas Knutsson Quartet Nefertiti 26/2

Innan konserten på Nef laddade jag förväntansfullt upp med albumen A remark you made, Alla drömmars sång och framför allt Vyer. Kvartetten hade i ett ombyggt Nef en publik på drygt hundra sittande gäster, som enligt Rafael Sida var med dem hela tiden. De gästade senast för cirka sju år sedan.Saxofonisten Knutsson smyger med en fot i jazziga marker, medan han som bekant tar bastanta steg i olika world music-riktningar.  Övriga medlemmar bidrar naturligtvis med sina influenser.

Första konserten för i år inleddes med en sprittande melodi på altsax, fäste mig särskilt vid Anders Perssons känsliga anslag. Man avrundade med en tilltalande förskjutning av melodin. Mer mestadels up-tempo följde i  egen variant av Ovan där.  I en till sin karaktär utdragen ballad hände plötsligt något remarkabelt. Inträffade efter ett stick i form av pregnant bassolo. Anförda av Knutsson, vars sopran är som en förlängning av honom själv, kom musikerna in i en andra andning. Tonspråket blev ännu ledigare, mer självklart. Från en gnutta besvikelse till helsåld, åkte jag av hänförelse med på resten av resan, som nu hade begåvats med idealisk tonträff. 

Mångsysslaren Knutsson berättade att han inför turnén skrivit nytt material, tillsammans med  sin pianist från Majorna. Än så länge odöpta låtar. Från senaste lovordade CD:n Livsmedel hämtades ett suggestivt fyverkeri, Slängpolskan från Småland ihopbyggd med en sydamerikansk låt var en otrolig stämningshöjare. I Kumare/ Magdalenapolskan bjöds vi på ett närmast osannolikt lyckat giftermål mellan bebop och världsmusik. Ett behagligt groove övergick i bebop-fraser på altsax med understöd av hett trummande. Blev en extra lång liveversion kyddad med Rafael Sidas uppbrutna rytmer och vokala bidrag , jämte ett längre bassolo i folkvisetakt samt ytterst njutbara okonventionella klanger från  frontmannen.

Andra set artade sig till ett rent triumftåg. Ljudet var förnämligt, fylligt med  basgången ganska högt mixad.  Vi serverades ett flertal stilar i läckert format. Här fanns allt ifrån norrländsk komtemplation till begisk utflykt, swingorienterad komposition och indiska skalor. Nytolkningen i baktakt av Hymn var en hit.

Aftonens absoluta urladdning bestod av afrofunk med såväl gälla gnisslande toner och fräckt trumsolo. Spännvidden var som sagtenastående! Fascinerades av några lyriska inslag och excellent samspel, vars sammanbindande kitt var  Sida, normalt sett mest känd som slagverkare. Knutsson växlade smakfullt mellan sopran, alt och baryton med oklanderlig teknik.  Häpnade över att många låtar framför med  förbluffandemycket sväng, hade trott att det skulle vara mer likt ECM:s sound. Avvägningarna mellan ensemblespel och soloinpass var skickligt genomförda.  Saxofonisten med rötter i Västerbotten gav oss förstås ett betagande melankoliskt solo på altsax där han hedrade hembygden. I extranumret var det call and response som gällde med en underskattad pianist i centrum.  Helheten handlade om att förmedla kvalitetsmusik till glädje och tröst vilket sannerligen lyckades.

Mats Hallberg