"Någon sa progg-pop, en annan sa alternativ rock. Filip Hammar gillade det och sa "mer eget än Laleh!".

Med genomgående svenska texter, sjungna ilsket eller återhållsamt över lika delar driviga som eftertänksamma och

släpiga arrangemang, drar musiken åt filmisk alternativpop i en musikvärld där svensk progg möter postrock."